Lång väntan!
När man är liten är de enkelt och man leker bort dagarna, sen börjar skolan och man måste helt plöstligt börja göra läxor. Sen blir de bara med och mer läxor när man blir älder och kommer upp i högre nivå.
Sen kommer de efter "längtade" gymmnasiet, och de är då man börjar inse att man snart är ute i vuxen livet.
Men man vill egentilgen bara vara kvar i "barn" statiet, man vill bli vuxen men man vågar inte. De är lite läskligt att komma ut och gå på arbets intejuver, och sen slutligen börja arbeta!
Jag trodde de skulle vara en lättnad att börja jobba, eftersom jag skulle tjäna mina egna pengar, visst de är skönt att jag har mina egna och slipper låna hela tiden, men jag trivs verkligen inte på mitt jobb, och de är inte för att de är massa tunga lyft, utan det sitter psykisk.
Och de tär på en mer än vad man kan tro från början. Och när man inte mår bra och pratar med folk, och man bara får höra att man ska vara kvar tills man hittar något nytt, då tappar man lite av hoppet. Eftersom man ville ha mer stöd än vad man fick!
Jag vet inte hur jag ska förklara, men när jag bara med en som står mig när och jag får höra att de är ingen idé att du säger upp dig nu vänta tills du hittat något annat, för du behöver pengarna. Och sen att de är bara att bita ihop, och att de kommer bli bättre.
Men det blir inte bättre för alla, jag kan säga att för mig är de riktigt kämpigt just nu, för man måste ta sig upp 04:45 för att man ska hinna göra sig i ordning innan man ska åka iväg på jobbet, och de är inge kul att tvinga sig upp eller ha någon som står och tjatar om att man ska upp NU om man ska hinna. Specielt inte när man inte känner att man har något att komma till.
Sen får jag nästan vaje morgon panik ångest och jag vet itne vart jag ska ta vägen, och eftersom jag sitter i bilen med pappa, så blir de jätte jobbigt att andas och jag får kramper i kroppen, Nästan varje morgon!
Vet inte vad jag ska göra!
Jag vill ju inte vara kvar heller eftersom jag mår så pass dåligt!
Men de känns inte som att mina närståeende förstår mig när jag pratar med dom!
Fan känns som att jag håller på att gå sönder!!
Men jennifer!
Jag tycker absolut inte att du ska vara kvar på jobbet om du mår såhär. Man ska inte behöva pinas genom dagarna och få panik.
Om det är det du behöver göra för att må bättre så måste du nästan göra det! Och inte sitta och vänta på ett nytt jobb innan, som vissa tydligen säger. Antagligen så förstår dom inte hur du verkligen mår. Jag stöttar dig till tusen! Jag vill att du ska må bra! Och du gör det som känns absolut rätt för dig!
Love ya!
ahaa, undran är sjukt jobbigt..
Vet du gumman, jag ska säga dig en sak att du är en stark person, en VÄLDIGT stark person. Och vet du hur jag kan veta de, jo att du har aldrig tyckt om ditt jobb men har ändå vart kvar så fruktansvärt länge även fast de har vart en pina. Du har faktiskt tagit dig upp på morgonen och åkt till jobbet fast du haft panikångest och kramper.
De kallar jag en stark person, en stark person precis som du. Vill du inte vara kvar så ska du inte vara de heller, man ska inte slösa bort sitt liv på någonting man absolut inte vill och som man får ångest varje kväll/morgon av att göra. Livet är för kort för att slösa bort på skit. Jag vet precis hur du känner dig jag har vart i samma situation som dig. Men jag jobbade kvar men tillslut kände jag att nu skiter jag i de här och sa upp mig. De va de skönaste jag gjort. De va som en befrielse av att ha suttit i fängelse. Pengar är faktiskt inte allt, att käna pengar genom att pinas de är det ingen som ska få göra, speciellt inte du. Man ska tycka att det är kul, de är de som livet går ut på.
Du kan inte sitta och vänta på ett nytt jobb, de kan ta lång tid. Vill du verkligen vara kvar så länge?
Du ska göra de som känns bäst för dig och göra de du vill.
DU KOMMER KLARA DET JENNIFER JAG VET DE!
Du får komma hit igen så får vi gå en sådan där lång promenad igen och snacka. Jag vet ett perfekt ställe där man kan ställa sig och skrika ur all skit man känner där ingen ser men alla hör de! puss, älskar dig allra mest vännen. Du är mitt allt. Ingen favvofer = ingen Röv!
