Varför skulle de bli som de blev? Satt där med kramper i magen av oro, med hopp om att du skule öppna dörren och vara tillbaka. De gick 1 timme de gick 3 timmar. efter 5 timmar bestämde jag mig för att ta första tåget hem, för att förhoppningsvis få lite sömn. Men tåget skulle inte gå förens 05:49..Visste inte vad jag skulle göra, Bara helt borta och inte hört ett ljud. De är skrämande att inte veta vad som hänt. Kunde ha hänt vad som helst.

Kom hem vid 06:30 men kunde inte somna förens vid 07:30, sov till 13:00 då Angelica kom in och väckte mig med ägg frukost och kaffe.

Men skönt att jag äntligen har fått tag på dig och få veta att du lever. De va en otrolig lättnad att höra din röst!

Vet att de inte kommer gå, men man får ju önska lite!

Usch ibland vill man bara  gräva ner sig och glömma bort allt för ett tag.

Vet inte varför de ska vara så tungt ibland, orkar inte med skiten längre.

De är verkligen ingen som ändrar på sig till de bättre.  Dom är kvar i sina spår, dock inge positiva

så vet inte vad jag ska säga om den saken. Finns inte så mycket att säga egentligen om vad som händer i livet runt

om kring. Bara en massa skit sän händer. Vill bara bort härifrån och glömma allt. Kanske ska flytta och skaffa en

helt ny gemenskap.

Nej helt enkelt jävligt trött fysikskt och psykist.